NATTSKRÄCK

Natten till igår så var det Filips tur att få nattskräck. Han har aldrig haft det tidigare, men jag förstod ganska snabbt att det var det som hände. Anton hade det några gånger när han var i ungefär samma ålder. Så otäckt, han slogs, skrek och var helt okontaktbar i ungefär 15 minuter. Den där kvarten kändes som en evighet, hoppas det inte händer igen. Mammas lilla älskling. 

NATTSKRÄCK
Nattskräck kallas det när barnet får ett skräck- eller raserianfall efter det att det har somnat, i regel under de tre första timmarnas sömn. Barnet förefaller vara vaket och kan sätta sig upp eller resa sig i sängen och gråta våldsamt. Det verkar skärrat eller ilsket och kanske ser det ut som om det slåss mot någon eller något. Detta är inte detsamma som en mardröm.

Sådana anfall kan uppträda hos barn från tvåårsåldern och ända fram till tioårsåldern. Ett anfall kan upplevas som dramatiskt och skrämmande för den som ser det, men det är inte något ovanligt fenomen. Vissa barn kan ha ett enstaka anfall, men för andra är det vanligt förekommande.

Anfallen varar i mellan fem och femton minuter. I själva verket är barnet inte vaket utan i djup sömn. Det reagerar inte på dina försök till tröst, utan kommer snarare att försöka knuffa bort dig. Du bör därför inte försöka väcka eller lugna barnet, eftersom det ofta sätter sig till motvärn så att anfallet förstärks. Var närvarande och se till att barnet inte skadar sig. Efter anfallet kommer barnet till ro igen. Ofta somnar det utan att ha vaknat helt. Det är ingen mening att prata med barnet om händelsen nästa dag, för det kommer inte att minnas något av det som hände. Ett sådant samtal kommer därför bara att verka förvirrande.

Det är inte klarlagt vad som orsakar nattskräck. Vissa anser att det beror på att mognadsprocessen i hjärnan inte är avslutad, medan andra tror att barn med nattskräck har ”lagrad” energi som de måste få utlopp för. Om du tror att detta kan gälla för ditt barn kan det vara bra att se om det behöver få större möjligheter att röra på sig under dagen. Regelbundna sömnvanor med en lugn läggningsritual och samtal om positiva saker på sängkanten kan också rekommenderas.